Smakprov - boken Följa John

John Bernström
John Bernström (1903-1989), blyertsteckning signerad Gunnar Brusewitz 1984.

John skulle en dag bli vd för storföretaget Alfa Laval (som på den tiden hette AB Separator). Det hade hans farfar John Bernström senior bestämt. Han hade under några decennier styrt företaget med järnhand och hade tidigare både tillsatt och sparkat sin äldste son och Johns pappa Richard som vd.

Men sonsonen John som min bok alltså handlar om totalvägrade. Han ville inte in i företaget eller syssla med affärer överhuvudtaget. Den revolterande John begav sin ut i Europa och kom istället att jobba som skådespelare bland annat inom filmen. Till en början. 

Efterhand tog det vetenskapliga över och han blev - utan några egentliga examina - spränglärd inom zoologi, kulturhistoria och en mängd andra områden. Udda stoff var hans specialitet.

Vad är rikedom? Är det att ha mycket pengar eller att ha mycket bildning? John hade fastnat för det sistnämnda. Han kom såtillvida att bli en mycket förmögen man. I bakhuvudet hade han alltid orden från sin pappa Richard som dog när John bara var 16.

Citat.
Den tidigare nämnde legendariske naturkonstnären/allkonstnären Gunnar Brusewitz (1924-2004) delade Johns intressen och blev en av hans närmaste vänner. I timmar kunde de sitta i eller utanför Brusewitz 1700-talsgård i Roslagen och utbyta tankar. Ofta tillsammans med Gunnars fru Ingrid som jag träffade när jag jobbade med min bok. Hon och John ska även då och då ha bedrivit "huggormsjakt" tillsammans när Gunnar var inne i Stockholm på något uppdrag. Huggormar var en av Johns (många) specialområden.
Ingrid Brusewitz.
På mitt foto här från sommaren 2013 demonstrerar Ingrid Brusewitz hur Gunnar brukade använda kikaren när han var ute i naturen. Gunnar satte helt enkelt kikaren på Ingrids huvud och använde det som stöd. "Han tyckte att jag var så lagom kort."

John hade under sin livstid aldrig någon fast anställning någonstans. Ärvda pengar minskar undan för undan när inkomsterna genom skrivande (av böcker och skrifter av olika slag) inte ger några större summor. Men olika omständigheter gjorde att John ändå alltid kunde vistas i miljöer som matchade hans aristokratiska framtoning. Som att i flera decennier ha som hemadress det imponerande 1600-talsslottet Tidö utanför Västerås.
Tidningsklipp.
Reportage 1954 i Vecko-Journalen. Vem är den i bildtexten omtalade Muj? Jag kan säga så mycket att hon inte är den du förmodligen tror att det är ...

Flott leverne, visst. Men det är bara halva sanningen. John levde också, periodvis och i högsta grad självvalt, mycket primitivt och asketiskt. Under månadslånga fotvandringar i Nordafrika och under längre Robinson Crusoe-liv på öde öar i Skandinavien. Exempelvis. Orsaken? Det var jakten på kunskap, han ville ta reda på saker inom något av sina gebit. John var i sanning en riktig "i slott och koja-man".

När jag i samband med boken suttit på Kungliga biblioteket och gått igenom tidningstexter från förr har jag slagits av flera saker: att John förekommer överraskande ofta i tidningarna, att han figurerar i så olika sammanhang i texterna och att hans namn nämns påfallande ofta i kvällspressen. Ett litet axplock:

Tidningsklipp.Notera vinjetten högst upp på denna sida 5 i Expressen ... 
Tidningsklipp.

Konst var något som John också kunde - bland massor av annat.
Så när det skulle fastställas om en målning var äkta eller ej ... (Expressen 1961-09-02)
Tidningsklipp.
John var en tävlingsmänniska. Detta kom till uttryck även bokstavligen. Notera bland övriga namnförslag på ön i Västindien exempelvis "Olof Palmö" ...
Kid Severin.
På bilderna ser du Kid Severin, "i vimlet"-journalistikens okrönta drottning här i landet i flera decennier, främst på Expressen. Men det var skvallerjournalistik (i synnerhet från fester och kalas) med stil och finess. Hon ska ha varit rejält allmänbildad. Mustaschprydde John hade en fäbless för kvinnor i alla fall någotsånär på samma våglängd som han själv. Om de dessutom hade ett behagligt yttre var det ett extra plus, men absolut inget krav. Bilderna är tagna på Johns 60-årsfest på Skansens restaurang Solliden 1963. De ingår i en serie på tolv bildrutor i Johns efterlämnade privata arkiv. Om någon av bilderna kom att publiceras har inte gått att få fram.
Tidningsklipp.
Tre av dem som svarat på tidningens snabbenkät den aktuella dagen 1969 har jag som synes redigerat bort.
Apropå det sista tidningsklippet ovan om "det frigjorda 60-talet". Andra halvan av 60-talet har stora likheter med andra halvan av 20-talet - på alla möjliga sätt ... Minns uttrycket "det glada 20-talet". Den absoluta nöjesmetropolen nummer ett i världen vid denna tid var Paris. Vem bodde där då? Just det - John. 

Och det var i Paris som John gjorde karriär som skådespelare i biofilmer, han använde artistnamnet Jean Storm. Sju filmer blev det under åren 1926-1928. De två sista filmerna med franske mästerregissören Jean Renoir. 

John Bernström och Catherine Hessling.
Då 25-årige John hade huvudrollen i den här filmen (hans sista) tillsammans med regisserande Jean Renoirs dåvarande fru, skådespelerskan Catherine Hessling. Som synes mycket skiftande kostymering för i synnerhet John i filmen. Den bygger på H.C. Andersens berättelse "Den lilla flickan med svavelstickorna", på franska: "La petite marchande d'allumettes". Filmen hade fransk premiär 1928 och visades även på bland annat svenska biografer. 

John förblev den ende svensk som Jean Renoir regisserat i sina filmer - fram till mitten på 50-talet. Och då rörde det sig om en svensk som satt något större avtryck i filmhistorien än John Bernström ...
Ingrid Bergman.
Jean Renoir i regitagen inför bland andra Ingrid Bergman under inspelningen av filmen "Elena et les hommes" (svensk titel: "Elena och männen"), med premiär 1956. Jean Renoir rankas som världens 4:e största filmregissör genom tiderna (genom "La règle du jeu", svensk titel: "Spelets regler", från 1939). Detta enligt den senaste omröstningen som British Film Institute gör en gång per decennium bland filmkritiker i hela världen. I rankningen placerar sig Alfred Hitchcock på plats 1, Orson Welles på plats 2 och Ozu Yasujirô på plats 3. Ingmar Bergman rankas som nummer 17. Såg eller anade John Bernström storheten hos Jean Renoir redan i slutet på 1920-talet?
Det som du har läst här är inget direkt utdrag från "Följa John", utan är specialskrivet just för bloggen och innehåller delvis stoff som inte finns med i boken.

* Vilken är kopplingen mellan John Bernström och tändstickskungen Ivar Kreuger? Och vad pratade de om på tu man hand på tåget till Berlin?
* Vilken välkänd konstnärs fru uppe på Montmartres topp i Paris hade John en relation med?
* Vad var det för cell med gallerförsedda fönster som John älskade att vistas i?
* Varför kom Johns farbröder att betyda så mycket för Astrid Lindgren?
* Varför försvann alla fynd som John hade samlat på uppdrag av British museum i London? Bombnedslag under Blitzen troddes länge vara förklaringen - men ...

Detta och en massa annat får du veta om du läser boken med förord skrivet av Bengt af Klintberg, folklivsforskaren, professorn och författaren. Även han kände John. Boken är utgiven som är ett halvklotband, alltså inbunden med tyg på ryggen.
I spalten till höger finns möjlighet att klicka sig till webbplatsen där du kan köpa boken.